![[info]](http://l-stat.livejournal.com/img/userinfo.gif){kind=small}
livet, whatever
Feb. 9th, 2009 | 09:59 am
jag vill säga: fuck you. jag vill säga: distans. jag vill säga vad som helst utom detta, men allt är försvarsmekanismer nu. det finns alldeles för mycket att försvara sig mot och jag vill bara gå, gå, aldrig komma tillbaka. dra gränserna runt mig som murar.
och jag försöker dra människor runt mig närmare och komma hem, känna att jag bor i den stad jag behöver. att jag har bott här i flera år och att ingenting har förändrats, att communityt är min backup. men samtidigt har allt förändrats och en del av mig vill bara dra, att inte vara fast i relationskrigen, att ha en annan stad ett annat liv helt andra känslor. andra behov. andra definitioner. och jag tar tag i en massa saker för att envist skapa den nya staden i den gamla, förbättrar, drar i rätt trådar, en kan väl kanske ändå inte bara försvinna. och jag vet att allt jag gör är i rätt riktningar. ändå känns allt fel.
och jag försöker dra människor runt mig närmare och komma hem, känna att jag bor i den stad jag behöver. att jag har bott här i flera år och att ingenting har förändrats, att communityt är min backup. men samtidigt har allt förändrats och en del av mig vill bara dra, att inte vara fast i relationskrigen, att ha en annan stad ett annat liv helt andra känslor. andra behov. andra definitioner. och jag tar tag i en massa saker för att envist skapa den nya staden i den gamla, förbättrar, drar i rätt trådar, en kan väl kanske ändå inte bara försvinna. och jag vet att allt jag gör är i rätt riktningar. ändå känns allt fel.
Link | Leave a comment {1} | Add to Memories | Tell a Friend
allt vi inte menade har ändå fört oss hit
Feb. 5th, 2009 | 01:02 pm
idag kände jag lukten av hav, av tång under de brakande isarna. jag stod vid det frusna vattenbrynet och kände isen gunga, det vilda vattnet som ville upp genom istaket och lukten av något annat. på nätterna nu fryser jag och isen om och om, sen bryter vi, tinar, dånar, om och om. förr eller senare måste vintern gå vidare, kanske också jag. om och om, som alltid.
och jag försöker tänka att allt har sin tid och allt har ett slut men vissa tider är bättre, vissa slut gör mer onödigt ont. jag försöker tänka I will be my own best lover & I will never leave me. men det är inte mer sant nu än förut.
mest av allt vill jag vara magin som bryter igenom alla hinder. mest av allt vill jag vara kärleken, läkningen, hoppet, att göra allt så jävla rätt. men uppgivenheten är broderad över väggarna i någon annans lägenhet och hon försöker lära mig befrielsen. konsten att släppa taget är ibland inte min favoritsysselsättning. och när den religiösa uppenbarelsen som förlät allt kom så var det redan för sent. jag var bara lugnet efter mina egna stormar, du var någon helt annanstans.
jag vet att jag är galen men jag ville alltid stanna rakt igenom galenskapen. inte no matter what men för att jag aldrig ville att dina händer skulle vara sansade mot min kropp. och jag har alltid trott på vår förmåga att komma ut på andra sidan, att somna och vakna och hitta nya sätt att komma tillbaka. men de senaste gångerna när jag öppnat ögonen inför alla fel och rätt och stått där, på nytt, redo, det har bara varit väntan, ensam.
jag vet att jag är galen. jag har tusen dödar i mig nu. du och inte du. istället jag. istället det galna lugnet som fortfarande är, att göra det en måste för att tiden är inne. så jag accepterar att ersättning inte finns och skrattar åt min lista med tomhetens fördelar. det finns alltid fördelar och att komma över är sådant en kan förväntas göra gärna snabbt och snyggt och nyktert rationellt. men vi är alltid mer än så.
och jag försöker tänka att allt har sin tid och allt har ett slut men vissa tider är bättre, vissa slut gör mer onödigt ont. jag försöker tänka I will be my own best lover & I will never leave me. men det är inte mer sant nu än förut.
mest av allt vill jag vara magin som bryter igenom alla hinder. mest av allt vill jag vara kärleken, läkningen, hoppet, att göra allt så jävla rätt. men uppgivenheten är broderad över väggarna i någon annans lägenhet och hon försöker lära mig befrielsen. konsten att släppa taget är ibland inte min favoritsysselsättning. och när den religiösa uppenbarelsen som förlät allt kom så var det redan för sent. jag var bara lugnet efter mina egna stormar, du var någon helt annanstans.
jag vet att jag är galen men jag ville alltid stanna rakt igenom galenskapen. inte no matter what men för att jag aldrig ville att dina händer skulle vara sansade mot min kropp. och jag har alltid trott på vår förmåga att komma ut på andra sidan, att somna och vakna och hitta nya sätt att komma tillbaka. men de senaste gångerna när jag öppnat ögonen inför alla fel och rätt och stått där, på nytt, redo, det har bara varit väntan, ensam.
jag vet att jag är galen. jag har tusen dödar i mig nu. du och inte du. istället jag. istället det galna lugnet som fortfarande är, att göra det en måste för att tiden är inne. så jag accepterar att ersättning inte finns och skrattar åt min lista med tomhetens fördelar. det finns alltid fördelar och att komma över är sådant en kan förväntas göra gärna snabbt och snyggt och nyktert rationellt. men vi är alltid mer än så.
Link | Leave a comment | Add to Memories | Tell a Friend
the real life
Nov. 23rd, 2008 | 09:47 pm
KÖNET/KÖTTET:
jag förstår inte att jag är köttet som växer ändras. att jag är jag på väg. så mycket av min tid går åt till att försöka catcha upp, jag hinner inte med att fundera över framåt. vart ska jag? inte hit men längre. transsexualism är konsten att bli sig själv som någon annan, eller samma fast i annan form, men vem är denna jag? är det detta som är the real life? det riktiga livet sprängande sprängande genom det gamla jag samtidigt vägrar kalla falskt. jag föddes inte i fel kropp bara för att en annan är mer rätt. och jag tror inte på The Real Life såsom sjukvården säger det, my life is always real och allt är fake på riktigt. min kropp har mer än en verklighet och mest av allt behöver jag känna dem allihop, inte vara antingen eller, ytan eller innehållet, könet eller Könet.
jag förstår inte men jag måste förstå vad min kropp är, var min kropp känns för att förstå vad jag gör nu. jag får inte stänga av läkarbritsen under mig, testosteronsprutan i låret, att han tar på brösten jag inte har för att veta hur han bäst ska ta bort dem. det är farligt att stå vid sidan av och titta på sig själv. det är farligt att tänka för lite för att processen rullar på som den gör, men jag är så trött på att tänka. jag vill bara vara. vara mig själv rätt nu. men i korsvägarna mellan de avgörande besluten är det aldrig så enkelt.
Link | Leave a comment | Add to Memories | Tell a Friend
jag, illusionen
Oct. 31st, 2008 | 01:12 pm
dramatik! i mitt huvud är dramakomeditragediföreställning med tusen röster viljor känslor som kastar sig hit och dit, intriger mellan mig och mig. jag sitter i norrköping och det är tomt här, tyst, men inte i pjäserna i mitt huvud. jag försöker hitta mina rötter i staden, husen där jag bodde, alla gator jag kan utan och innan för att minnas vem jag var. minnas att bo ensam, känslan av att bara ha mig själv innanför fyra väggar, styrkan i att veta att jag klarar mig själv. men minnen glider ihop med önsketänkande och det jag vill minnas som styrkan var kanske snarare svagheten och svagheten nu, min hud uppbunden mot så många andra, kanske är det styrkan. ändå saknar jag det egna, illusionen om att vara mig själv tillräcklig. och jag försöker återsamla staden i mig för att känna att jag hör ihop, staden som inte är stockholmsstress och tunnelbaneträngsel, jag försöker samla skogen. känna att jag är omskapad inte avkapad, att det mitt då och mitt nu har gemensamt är mig.
Link | Leave a comment | Add to Memories | Tell a Friend
i´ll be your shotgun baby
Oct. 15th, 2008 | 09:06 am
jag vet bara att jag skulle kunna hitta hem de där stunderna när vi ligger i det gulvåta gräset under höstsolen under trädgrenar men sorgen att det hela tiden är något som distraherar. framtiden som drar mig ut ur nuet ständigt långt innan framtiden kommit. hela tiden nästa dag nästa vecka planerna jag måste lägga upp i mitt huvud, placera varje aktivitet bredvid den andra. det är kalenderlivet som bokar upp min kropp, jag bokar in mina bens rörelser, fäster mina armar vid det som ska komma, det är så det känns. min kropp fastspänd över dagarna, och därför vilar jag inte när jag vilar. jag vet att jag skulle kunna ha paus när jag har paus men jag laddar alltid. jag vet inte hur en släpper in träden gräset huden världens möjliga lugn. jag laddar. jag laddar. jag laddar. like a shotgun baby.
Link | Leave a comment | Add to Memories | Tell a Friend
the cactus where my heart should be
Sep. 29th, 2008 | 03:31 pm
.
fast kanske mest av allt: the heart where my cactus should be.
och slutsatsen blir att ingenting är som en tror eller förväntar sig och därmed borde självbilderna världsbilderna uppdateras lite oftare. om det är något helgen på flera sätt har bevisat är det att jag inte hittar på ställen där jag inte hittar, att jag inte kan veta vad jag vill om inte förvirring är ett tillåtet alternativ samt att kaos ibland är nödvändigt. nu känns det som att jag kan dra nästan vilka gränser som helst.
fast kanske mest av allt: the heart where my cactus should be.
och slutsatsen blir att ingenting är som en tror eller förväntar sig och därmed borde självbilderna världsbilderna uppdateras lite oftare. om det är något helgen på flera sätt har bevisat är det att jag inte hittar på ställen där jag inte hittar, att jag inte kan veta vad jag vill om inte förvirring är ett tillåtet alternativ samt att kaos ibland är nödvändigt. nu känns det som att jag kan dra nästan vilka gränser som helst.
Link | Leave a comment | Add to Memories | Tell a Friend
september
Sep. 5th, 2008 | 11:36 pm
och sen vänder livet bara sådär. precis som jag förutspådde kommer september med stabiliteterna som sommaren saknade och saker rör sig åt rätt håll. jag får ett kneg eller två, två nya sambos och ett rent lugnt hem, en diagnos:kille och hormoner inom räckhåll, slut på okontaktbarheten, slut på relationskrisandet, slut på andnöden, SLUT. det är nu jag visserligen blir sjuk men det är tydligen så vi tar det lugnt, det är så jag har semester.
det är också nu jag får lusten tillbaka viljan att måla skriva romaner över väggarna och slagord över kroppen, det är nu jag vill plantera om och växa, rymma till berlin eller bagarmossen, what a day for a daydream. det är nu jag skulle kunna landa i en ledighet på riktigt men måndag morgon är måndag morgon och allting börjar om.
det är också nu jag får lusten tillbaka viljan att måla skriva romaner över väggarna och slagord över kroppen, det är nu jag vill plantera om och växa, rymma till berlin eller bagarmossen, what a day for a daydream. det är nu jag skulle kunna landa i en ledighet på riktigt men måndag morgon är måndag morgon och allting börjar om.
Link | Leave a comment | Add to Memories | Tell a Friend
me & billy elliot
Aug. 13th, 2008 | 03:06 pm
idag är jag billy elliot till all musik jag lyssnade på när jag var pop under gymnasiet och fuldansar runt i det tomma huset för att ja varför inte. det är eftermiddag efter sex till frukost och frukost till lunch och stressen nervositeten uppblandad med den där envisa lyckan som är barnet som är billy elliot. som är dansen mitt i det som går åt helvete. det är eftermiddagen efter morgonen när min psykolog ringer och gör slut, det är så det känns för han lämnar mig bara sådär. säger men du får ha det så bra hejdå och det är inte hans eget fel men jag hatar honom ändå för jag har redan förlorat min inkomst, pluggbehörighet, mina höstplaner, snart tre sambos, nästan en relation samt den där psykiska stabiliteten. men jag har det så bra hejdå. jag & bitterbitterheten.
men kära jävla psykolog, jag är billy. och billy är inte bitter och går inte hos psykologer och om billy är bitter så dansar han. en våldsam dans kras kras över golvet.
men kära jävla psykolog, jag är billy. och billy är inte bitter och går inte hos psykologer och om billy är bitter så dansar han. en våldsam dans kras kras över golvet.
Link | Leave a comment | Add to Memories | Tell a Friend
GE UPP RES DIG UPP
Aug. 11th, 2008 | 01:35 pm
ibland är det svårt att avgöra om det är oansvarighet att inte vända ut och in på sig själv för att få ihop det som krävs eller om det är ansvarighet för att det är precis det jag redan gör. vänder ut och in och ger upp och reser mig igen och ger upp och reser mig igen så många gånger varje dag. och det tar av en reservenergi jag inte har, som därför inte räcker. jag bråkar med textmassan medan livet bråkar med mig men någonstans bestämmer jag mig nu för att gå segrande ur det här vad som än händer. kanske faller alla höstplaner samman för att jag inte är en robot men jag är ändå inte det. istället sitter jag uppe och pratar politik för att ta mig ur mig själv där jag fastnat och äter en frukost på verandan med utsikt över livet jag inte vet någonting om. och jag skriver långa förlåtelsebrev till mig själv och till drömmarna jag inte orkar vara som kanske ändå aldrig var jag. men förlåtelse är svårt. någonstans vill jag inte riktigt lyssna på att det är okej och jag behöver andras röster också för att ta mina egna på allvar.
ta på allvar. allvaret går som spjutspetsar rakt igenom och kräver sin ryggrad, ställer obekväma frågor om riktningar och relationer som inte bara är upp till mig att svara på. nervositeten inför alla avgörande händelser och samtal lägger sig inte men det vore kanske konstigare egentligen om jag var så lugn som jag önskar. och när jag hysteriskt mest vill skratta åt allt är det kanske inte så mycket jag som livet som är kaotiskt.
kaotiskt. trots alla förändringsbehoven längtar jag efter lugnet, att ha höst och landa i någon sorts rutiner, att ha någon annanstans att gå till, ett jobb eller en skola som inte är att sitta hemma själv och brottas med orden i evigheter. vad som helst blir nog bra. det blir nog bra.
förlåt mig.
ta på allvar. allvaret går som spjutspetsar rakt igenom och kräver sin ryggrad, ställer obekväma frågor om riktningar och relationer som inte bara är upp till mig att svara på. nervositeten inför alla avgörande händelser och samtal lägger sig inte men det vore kanske konstigare egentligen om jag var så lugn som jag önskar. och när jag hysteriskt mest vill skratta åt allt är det kanske inte så mycket jag som livet som är kaotiskt.
kaotiskt. trots alla förändringsbehoven längtar jag efter lugnet, att ha höst och landa i någon sorts rutiner, att ha någon annanstans att gå till, ett jobb eller en skola som inte är att sitta hemma själv och brottas med orden i evigheter. vad som helst blir nog bra. det blir nog bra.
förlåt mig.
Link | Leave a comment {1} | Add to Memories | Tell a Friend
i love you is always a quotation
Jul. 16th, 2008 | 05:53 pm
jag vill att jag ska vara fantastisk att ni ska vara fantastiska med mig att det ska vara fantastiskt vi. som det är fast utan piedestalerna, bilderna av hur saker ska vara som jag vill krossa mot era verkliga kroppar. utan de stora orden som jag vill plocka sönder, skriva om. jag vill omformulera vem jag ska vara för jag känner mig alltid inskriven i historier och beteckningar jag inte själv har valt och det är alltid andra som säger vad vi betyder. jag kan inte säga det så, vill inte att vem jag håller i handen säger någonting mer än vem jag håller i handen just då, vill inte att typen av kroppskontakt definierar känslor identiteter relationer. jag vill inte säga det så men det är så alla säger det och det är svårt att skapa ett nytt språk med gamla ord. jag vill säga mer, eller mindre, eller bortom formerna, den skenbara tryggheten som är grammatikreglerna. och det betyder inte att jag inte kan säga att jag känner, det betyder inte att jag inte vill säga det med händerna också, bara att jag känner mig instängd i att ens egna definitioner inte räknas när en hånglat med samma person tillräckligt många gånger. att det bara är som ett skämt att säga att en inte är Tillsammans. och att en kan få säga Hänga istället, men jag har aldrig förstått, var är skillnaden i praktiken?
Link | Leave a comment | Add to Memories | Tell a Friend
finnish your collapse and stay for breakfast
Jul. 16th, 2008 | 12:57 pm
det finns så mycket jag hellre skulle skriva. så många dagar på sistone jag skulle vilja pränta på papper. dagar där gräset är grönt. och himlen är blå där vi är.
men allt jag borde är uppsatsen uppsatsen. skrivandet på efterkälken behöver desperat struktur för jag har svårt att vara seriositet och fokus och förbannar tankspridda anteckningar på lösa papper jag inte hittar. jag hittar inte lugn och jag hittar inte mig själv i allt som drar och känner mig som för länge sen när jag gick runt mellan väggar och försökte andas. och jag är ju knappast en känslostyrd person men ironin i att jag ändå ligger här med Känslorna.
och alla förändringarna jag skulle behöva, besluten att fatta, framtiden att sörja för och den där avkopplande ledigheten jag aldrig riktigt har. när augusti är över kommer jag vara en stabilare person tänker jag om och om och det kommer att vara så men det går inte att spola fram spola förbi och vakna upp en helt annan morgon. det enda som går är nuet och att känna det rakt igenom.
men allt jag borde är uppsatsen uppsatsen. skrivandet på efterkälken behöver desperat struktur för jag har svårt att vara seriositet och fokus och förbannar tankspridda anteckningar på lösa papper jag inte hittar. jag hittar inte lugn och jag hittar inte mig själv i allt som drar och känner mig som för länge sen när jag gick runt mellan väggar och försökte andas. och jag är ju knappast en känslostyrd person men ironin i att jag ändå ligger här med Känslorna.
och alla förändringarna jag skulle behöva, besluten att fatta, framtiden att sörja för och den där avkopplande ledigheten jag aldrig riktigt har. när augusti är över kommer jag vara en stabilare person tänker jag om och om och det kommer att vara så men det går inte att spola fram spola förbi och vakna upp en helt annan morgon. det enda som går är nuet och att känna det rakt igenom.
Link | Leave a comment | Add to Memories | Tell a Friend
jag vill hellre vara ful
Jun. 10th, 2008 | 04:59 pm
jag och internet går inte ihop så bra nuförtiden. inte jag och folkmassorna heller eller klubbandet eller minglet eller pluggplanerna framtidsplanerna och allt det där jag tänkt ut så fint i förväg. min kropp når så många gränser nu där jag bara måste gå. jag har ingenting att ge till det jag bara vill slita rekvisitan av.
så jag går. vill inte vara rekvisita i upprepade scener. bryter mitt eget drama med annat istället och i bättre sällskap. simmar för att minnas kroppen. dansar för att minnas rytmen. parkhänger för att minnas att det går att andas. jobbar för att minnas att jag kan.
att jag kan vara något annat om jag vill.
jag vill hellre vara ful. jag är så trött på alla sätt att vara snygg och täcka över. alla sätt att hålla ihop. jag vill hellre trycka upp dig mot väggen nu och säga fuck my heart out & fuck me ugly like this. säga det är så jävla lätt att vara upfuckad. vara någon annanstans. så mycket svårare är det att låta rädslan vara ful och låta fåfängan vara, låta det vara så enkelt som att somna i armar och vakna.
komma tillbaka.
så jag går. vill inte vara rekvisita i upprepade scener. bryter mitt eget drama med annat istället och i bättre sällskap. simmar för att minnas kroppen. dansar för att minnas rytmen. parkhänger för att minnas att det går att andas. jobbar för att minnas att jag kan.
att jag kan vara något annat om jag vill.
jag vill hellre vara ful. jag är så trött på alla sätt att vara snygg och täcka över. alla sätt att hålla ihop. jag vill hellre trycka upp dig mot väggen nu och säga fuck my heart out & fuck me ugly like this. säga det är så jävla lätt att vara upfuckad. vara någon annanstans. så mycket svårare är det att låta rädslan vara ful och låta fåfängan vara, låta det vara så enkelt som att somna i armar och vakna.
komma tillbaka.
Link | Leave a comment | Add to Memories | Tell a Friend
lovely nothing
May. 14th, 2008 | 12:58 pm
uppsatsfriheten/sysslolösheten: nu har jag skickat mailet som skulle förpassa 10 ton uppsats från mina axlar till någon annan gång, sommaren är lång. och plötsligt har de upptagna dagarna tömts och jag sitter här med ingenting känns det som, ingenting jag minns ingenting jag känt på länge. känslan av romaner, av taket ovanför sängen över mig, av träden längs med promenader, känslan av att missa bussen med flit, att lyfta tankarna ur kroppen och inte veta vad som kommer, att inte haka fast sig vid nästa dag och nästa, nästa sak att pricka av, vara göra bli.
men jag minns inte riktigt och inuti är jag fortfarande på språng. jag vet bara inte vart längre och jag vet inte varför och det är mest bara för sakens skull som jag skyndar mig till bussen, det är stockholm. jävla storstadshjärtat i mig och den där pulsen min kropp inte är gjord för. mitt blodtryck är lägre. jag får hjärtfel, uppenbarligen.
men ändå, känslan av vissa känslor, av att ha skickat mina blockeringar med det där mailet, att inte ha en avtrubbad kropp, att ha en kropp, att bli orolig. och känslan av att det är absolut nödvändigt plötsligt, att tvunget kalla dagarna för semester, kalla det nödvändigt skolk, kalla det vad fan som helst. kalla det behov.
detta är vad jag ska nu. inte ha en plan för att ha en plan, istället planlös fika med mig och romanerna. ha uppsala för mig själv. ha hemma. ha min kropp våldsamt nära mig. ha tystnad. ha kaos. ha fuck the future inskrivet över dagarna.
& what comes next comes next.
men jag minns inte riktigt och inuti är jag fortfarande på språng. jag vet bara inte vart längre och jag vet inte varför och det är mest bara för sakens skull som jag skyndar mig till bussen, det är stockholm. jävla storstadshjärtat i mig och den där pulsen min kropp inte är gjord för. mitt blodtryck är lägre. jag får hjärtfel, uppenbarligen.
men ändå, känslan av vissa känslor, av att ha skickat mina blockeringar med det där mailet, att inte ha en avtrubbad kropp, att ha en kropp, att bli orolig. och känslan av att det är absolut nödvändigt plötsligt, att tvunget kalla dagarna för semester, kalla det nödvändigt skolk, kalla det vad fan som helst. kalla det behov.
detta är vad jag ska nu. inte ha en plan för att ha en plan, istället planlös fika med mig och romanerna. ha uppsala för mig själv. ha hemma. ha min kropp våldsamt nära mig. ha tystnad. ha kaos. ha fuck the future inskrivet över dagarna.
& what comes next comes next.
Link | Leave a comment {1} | Add to Memories | Tell a Friend
sugar
Apr. 10th, 2008 | 10:08 pm
jag vill skriva kryptiska & svåra inlägg på temat Att Det Finns Saker Jag Inte Kan Hantera Så Bra Som Socker. jag vill sockra över allt, sockra över sockret men sånt går inte.
mest av allt behöver jag backups & space.
mest av allt behöver jag backups & space.
Link | Leave a comment | Add to Memories | Tell a Friend
i am your dreamboy. keep dreaming.
Apr. 10th, 2008 | 09:10 pm
det där med att vara sjuk är svårare i längden och sen släpar jag mig upp på morgonen och kommer inte hem förrän efter timmar i skolan och i solen med choklad. känner att kroppen vill klappa ihop på tusen sätt men känner mig lite fantastisk, lite galen, lite som att det där allvaret som kommer vissa nätter inte får plats. är det inte förkylningar så är det besattheter som inte kan sova och jag sitter vaken och odlar; nya, gamla, ambivalenser. fast egentligen vet jag ju precis.
i am your dreamboy, jag kan både virka och byta glödlampor.
i am your dreamboy, jag kan både virka och byta glödlampor.
Link | Leave a comment | Add to Memories | Tell a Friend
-
Apr. 9th, 2008 | 09:26 pm
efter snart en vecka av sjukdom kommer oseriositeten, snusket och barnsligheten. jag undrar vad jag gör i vuxenvärlden överhuvudtaget och byter mer än gärna butler mot harry potter. men imorgon måste jag dra mig upp & ut & in i uppsatsen igen. ändå känns allting som paus och lek och jag vill mest skratta åt alla teorier, sitta på verandan med måsarna, slaskvädret som ändå känns som sommar, brottas och göra hostmedicin av whisky och skriva porrbrev till främlingar. jag ska aldrig mera bli effektiv vill jag säga.
jag vill att vi ska vara stora på ett annat sätt. att vi ska bygga våra kroppar som slott.
Link | Leave a comment | Add to Memories | Tell a Friend
det nya livet, igen
Feb. 23rd, 2008 | 11:15 pm
& det där som alltid ska vara så annorlunda & alltid komma med en storm och ta över det gamla & så ska dagarna bli verkliga & jag också. jag ska så jävla mycket. det nya livet ska så mycket.
sen undrar jag vad jag skulle ta mig till utan stressen och allt det där som ska. vem jag skulle vara. sen orkar jag inte tänka så stora tankar och tänker på romantik istället och på att romantisera universitetslivet för att allt känns bättre så. men det finns annat som är lättare att romantisera.
också: det är så många gränslösheter nu. vissa saker som är så kärlek också men ändå skevheten som att jag måste skynda förbi för att inte hinna vackla till och jag vet inte om det är stolthet eller självbevarelsedrift eller bara att jag varit här så jävla många gånger. att jag liksom vet alldeles för väl och har sluten inskrivna i mig redan innan de kommer. att jag är alldeles för bra på att göra det sant.
och det skrämmer mig & jag är tom på ord men kom.
sen undrar jag vad jag skulle ta mig till utan stressen och allt det där som ska. vem jag skulle vara. sen orkar jag inte tänka så stora tankar och tänker på romantik istället och på att romantisera universitetslivet för att allt känns bättre så. men det finns annat som är lättare att romantisera.
också: det är så många gränslösheter nu. vissa saker som är så kärlek också men ändå skevheten som att jag måste skynda förbi för att inte hinna vackla till och jag vet inte om det är stolthet eller självbevarelsedrift eller bara att jag varit här så jävla många gånger. att jag liksom vet alldeles för väl och har sluten inskrivna i mig redan innan de kommer. att jag är alldeles för bra på att göra det sant.
och det skrämmer mig & jag är tom på ord men kom.
Link | Leave a comment | Add to Memories | Tell a Friend
kartläggning
Jan. 28th, 2008 | 12:00 am
jag vaknar och det är söndag och det nya livet har pågått i en dryg vecka. tillbaka i programklassen och på en ny kurs sitter jag med studiedisciplin och studiemotivation och ritar mindmaps över min förvirring. med en plötslig och någorlunda greppbar idé om ett yrke och ett slut på utbildningen på ett genomlevbart avstånd gör jag gärna biblioteket till mitt andra hem. annars är jag väldigt hemkär och bygger kojor i min säng att stanna kvar i. och jag är nöjd.
samtidigt ligger någonsorts sorg över staden från mitt håll men det gör inte så mycket för dagarna är verkliga. nästan viktiga.
Link | Leave a comment | Add to Memories | Tell a Friend
dance it till you make it
Jan. 13th, 2008 | 10:32 pm
guldbutchen säger att jag snart kommer bli en sån där som skriver långa inlägg om varför tangon är som livet. sen riktar den blicken ovanför och säger att tangon är som himlen. jag tänker att vi båda har passerat gränsen men att jag gärna förblir insnöad. sen skriver jag på ett skolarbete som handlar om varför tangon är meningen med livet och som passerar alla gränser för vad som är akademiskt okej. jag intervjuar mig själv och kallar mig för martin (martin tycker att tangon är meningen med livet). jag hafsar ihop anteckningar under påtryckningar och kallar det för bandinspelad transkriberad intervju. hela uppgiften känns obegriplig och konstgjord men jag tänker fake it till you make it och fantiserar sedan hellre om vårens planer. om att tangon ska bli min nya tvåsamhet. med tillräckligt mycket uppbokad danstid kommer det inte finnas plats för ångest, alkohol, överdrivna skolpretentioner eller relationsdrama. alla mina problem blir lösta och jag blir en fantastisk tangonörd på köpet.
Link | Leave a comment {7} | Add to Memories | Tell a Friend
idyllen: the movie
Jan. 6th, 2008 | 09:30 pm
igår var som en film om en klubb där mina vänner var och det var dans och någon sjöng och kroppar stod tätt tätt och någonstans stod jag inuti min kropp och tittade ut genom mina ögon på alla scener som flöt förbi. det var en sån där dag när jag önskade att jag var en främling som kunde stå sådär nonchalant mot en vägg för alltid och var jag än kom och att ingen jag mötte skulle veta något om mig och jag inte skulle veta något om varför den ena grät och varför den andra aldrig ville släppa taget och varför den tredje bara försvann. och om jag skulle prata så skulle det inte vara med ord och om jag skulle få med mig någon hem så skulle det bara vara för att jämföra blåmärken och sova.